Little things

Jag är fett glad nu. Uppslag i SöderhamnsKuriren och intervju hos RFSU på en och samma dag. Man tackar! Men nu kommer jag drabbas av "evil eye" och få allsköns olycka över mig eftersom jag berättat det.

Men det skiter jag i. För Maria och jag har bokat två intervjuer redan, och eventuellt blir det en tredje. Det här kan bli riktigt, riktigt bra. Och säljbart, kanske?

Jag är för övrigt totalförälskad i min fina kurskamrat Nicole som sjunger så hiiiimla fint! Mumma! Spana (eller rättare sagt lyssna) in henne här! Briljant!

Sayonara, solitude

Mamms och papps är hemma igen! Tjiho. Nu är det aldrig tyst i huset, och jag känner mig smått socialt dysfunktionell bland såna där "riktiga" människor. Såna som man har närmare relationer till. Creepy! Mammsen hade friterad manjokk med sig hem till mig, så livet är cowabunga! (Manjokk är en ytterst suspekt frukt/grönsak från Sri Lanka som smakar som chips när man friterar och kryddar den.)

Nu blev jag sjuk igen. Febern kryper på out of nowhere och bitch-slappar mig alltid när jag är som mest på G. Tarvligt, men jag är på fötterna iaf. Har försökt vara duktig i all min sjuklighet och hunnit trakassera både nyhetschefen och redaktionchefen med frågor till praktikrapporten som jag inte ens har börjat med (för vi äääälskar att vara ute i sista minuuuuten, tjaaa-la-la-la-laaaa). Jag hade i ärlighetens namn ignorerat den lite eftersom själva praktiken tog upp tiden. Jag har faktiskt gjort mycket mer än vad jag trodde att jag skulle få. Gustav skulle ju sätta mig på ett reportage eller porträtt idag om jag inte hade fått febermania deluxe! Mutter.

Boka buss hem kanske jag borde göra. Måste ju åka hem imorrn. Hm.

Gustav hade "the talk" one-on-one med mig igår om min progress på tidiningen. Han gick fram rätt snällt, det var det mesta som jag själv vet att jag har tendens till, typ min oförmåga att mörda mina älsklingar och få till sexiga ingresser när man har två minuter på sig. Men skriva kan jag, tyckte han, och det var ju en jäkla tur det!

Kontentan: Se till att ingressen är sexig. Iiiingen gillar en osexig ingress. :P
Och kommunicera med grafikerna!

Fruktstund!

Jag har bannemej världens mysigaste praktikplats! Vid kl 11 kom nyhetschefen Mattias svassandes med en fruktkorg utanför reporterbåsen och trallade: "Nu är det fruuuuktstuuund!" Fiii faaan vad gullinuttigt! Fruktstunden var egentligen ett maskerat redaktionsmöte som alla hade i läxa att ta med minst en person (på papper alltså) till som var duglig för ett porträtt. Knarkare och kåkfarare låg högt upp på listan . Söderhamns Kuriren är badass maddafackers! Boo-yeah! Undertecknad, vars alla sociala kontakter är utflugna från metropolen Söderhamn, tyckte att det var på tiden att Kurren bevakade Familjen Djurfeldters extravaganta maskeradpartyn till sommaren (Nanni, om du läser, hoppas att det var okej, era fester verkar ju ashäftiga!). Folket verkade nappa i alla fall.

En banan och en clementin senare var det dags att knega igen. Har fått färdigt min finanskrisgrej och en snutt om SJ och förseningar och åtgärdspaket. Båda går imorrn! Sa jag att jag har drattat i backen idag? Fredrik skickade ut mig imorse för att bevaka ett gympapass för invandrarkvinnor på CFL - några omvårdnadstjejer hade det som projektarbete - coolt! Anyhow, jag fick jobbet 08:25 och passet skulle dra igång 09:00. De som varit i metropolen vet att Kuriren ligger i ena änden av stan och att CFL ligger i den andra. Och jag har inte körkort. Så jag sprang, seriöst, jag Forrest Gump-sprang tills jag insåg att jag hade Converse på mig och gjorde 2000-talets mest ograciösa räka på ett stycke blankis mitt på vägen. Det kändes. Till råga på allt så var det dålig uppsluttning på CFL - det kom bara två tjejer, så repet fick sparas till nästa vecka. Det går SÅ bra ibland! Nädå, det har varit en riktigt bra dag. Mer såna!

Och mer fruktstunder!

Ahhh, ljuva bekräftelse..

Fick beröm av nyhetschefen (som återgått till att vara min kontaktperson, duktig!) för min pyttelilla snyftare om Folkan i Ljusne, fast det var nog inte så mycket snyftare som det var "Hur, ska det gå för Folkan! Spänningen tätnar, stay tuned!" Glad! Klad! Klaaaaad! De som var med från The very beginning vet att undertecknad hade ett behov av att vara lärarens marsipangris som liten, och ja... ibland drattar man i återfallsträsket..

Jag har börjat spåra nu, suttit i musarmsposition liiite för för länge. Allt är typ skitroligt och jag nyser helt omotiverat! Jag vill pynta mitt bås med såna där krusiduller från pappersförstöraren, men jag vågar inte.

Söderhamns Kurirens interiör, btw, är inte alls lika flashig en vecka senare, bara olidligt jobbig. Why? Därför att hela planlösningen är indelad som något slags kosmiskt ägg/hjul där allt går runt: Nyhetschefen och sidplaneraren sitter i en slags ö av datorer i mitten, och runt hela härligheten står alla reporterbås uppradade. Vid en ände, sett i genomskärning framför nyhetschefens ö, finns receptionisten och entrén. Eftersom allt är runt färdas också ljudet runt. Så om någon i båsen vänster om en ropar, så hör man det från höger, vilket i sin tur resulterar att man förvirrat lunkar runt och letar efter en människa som inte existerar i nån av höger-båsen. Livet är tungt, indeed! Samtidigt i Gaza...

Mina sista tankar i detta minst sagt ostrukturerade blogginlägg går till Gustav som måste kryssa på Cinderella med söderhamnspensionärer. Det är hårt att vara journalist ibland. Nu ska jag dricka te ur hans kopp!

För att jag är i trotsåldern och gör allt annat än att skriva!

Ok, jag blev inte av med ekonomin. Folkets hus i Ljusne är nedläggningshotade för de har inga pengar. Men lite snyftis är det faktiskt. Men nu är klockan lunch så undertecknad ignorerar artikelskrivandet för att pallra sig iväg och goffa köttbullemacka - gott!

Ge mig en kebabjävel!

Klockan är kvart över tio och jag är redan hungrig. Huvvaligen! Finanskrisrepet är klart - kan man tänka sig att det faktiskt finns företag som det går BRA för i lågkonjunktursdramat? JA: Nu tänker jag fetvägra allt som har att göra med ekonomi på tidningen. Ge mig ett snyftrep!

Praktikanten är på plats!

Så där, gott folk! Då var jag installerad på Söderhamns Kurirens eminenta (?) redaktion. Det har blivit snäppet flashighare här sen senast då man ännu var en trulig UNG-reporter som trodde att världen låg för ens fötter och bittra verklighetsfaktum som arbetslöshet, studieskulder och sugiga utbildningar som inte leder nånvart bara var myter långt bort i fjärran.

Gustav, min kontaktperson, är liten. Som jag. Och snäll också! Han har fixat ett eget rum och dator åt mig, så nu är det väl bara att sätta igång! Tjiho. Liksom. Hittills är jag tillfreds med de uppdrag jag fått (fick en politisk manifestation att bevaka igår), men jag känner mig inte särskilt upplyst. Det blir mycket knacka-på-ryggen-aktioner mot Gustav med en drös hur-och-varför-frågor. Men som de säger på Hjärnkontoret: "Frågar man inget så får man ingenting veta!"... fast sen ändrade de ju sloganen eftersom man FAKTISKT fick veta en del om man tittade på programmet.

...

Anyhow, nu ska jag börja idiotringa - en av den hårt arbetande journalistens viktigaste sysselsättningar. Ska intervjua en tjej som startat en klubb för kids som är intresserade av japansk popkultur. Skumma Söderhamnare hette den visst. Känns som flickan och jag kommer att vara sjuuukt överens om premisserna.

Dum igen!

Aaaaargh.hur lyckas jag alltid titta på fel tider! Nu har jag bokad busstid tidigt och så visar det sig att jag har juridik/kriminalduggan sent på dagen! Ve mig! Så nu ska jag kliva upp ogudaktigt tidigt imorgon för att åka till skolan och förhandla om att få göra duggan med den tidigare gruppen. Att mejla läraren ifråga vore minst sagt pointless, då jag redan förra veckan mejlade om en annan grej och ännu inte har fått svar. Suck! Har packat någorlunda duktigt nu, men jag är ju minst sagt usel på denna aktivitet, så det slutar alltid med att jag packar ner halva garderoben. Hm.

Efter duggan (om Murphy håller tassarna borta och jag får göra den) styr Y-bussen mot Söderhamn och hälsingländskt vinterlandskap. Me and my solitude! Hela familjen, minus syster som jobbar snutskift, är i Sri Lanka så det blir undertecknad och katterna till jul (nä, jag ljuger, jag ska jobba, så jag kommer få massoooor med godis, så det är egentligen inte synd om mig). Snubben är knäpp och jobbar över jul fast han inte behöver - stiiirrrrrd! Vill det sig riktigt illa kommer jag under Söderhamnsepisoden förvandlas till en sån där läskigt enstörig cat lady á la Gösta i Låt den rätte komma in kombinerat med Helena Bonham Carter i Big Fish med 35 katter och ett hus som luktar kattlåda och småbarnen berättar spökhistorier om.

Äh, gnällspik! Kommer bli asnajs till nyår med skönt folk! Längtar... Och praktik i januari - om nyhetschefen har fått informationmejl från Jan Örnéus. Don't be so sure!

Men sayonara. Nästa rapport kommer när jag framme i ödemarken.(Någon som orkar hämta mig och min belsebubtunga rukkväska på Resecentrum...? )

Jag är så dum...

Jag förväxlade tiderna för föreläsningen om kön och etnecitet. Den börjar ju 13:00 och inte 10:00, så varför är jag uppe så tidigt i ottan? My bad.. Tur att jag inte snubblade iväg efter bussen i alla fall.

Nä, får väl krypa ner i bingen igen, då!

Rättegångsreferat (lite crappy, men det är ju första gången, hallå!)

Taximan åtalad på grund av slängd bokföring

I tisdags hölls rättegången mot den 66-årige man som åtalats för två bokföringsbrott inom sina taxibolag i Botkyrka kommun. Enligt mannen var brotten inte ett försök att dölja fiffel utan bara den olyckliga följden av ett krossat äktenskap.

Det var efter millennieskiftet som mannens två bolag började gå allt sämre. Taxibilarna stod ofta stilla och det var svårt att få tag i chaufförer. År 2005 var det så illa ställt att han var tvungen att pumpa in egna pengar, en summa som han uppskattar till 600 000 kr, för att ge lön till de anställda och hålla bolaget flytande.

Åtalets tyngdpunkt ligger på den bokföring för de båda bolagen som 66-åringen inte har sparat. Inom aktiebolag ska bokföring ske löpande och sparas under 10 år. Den åtalade mannen erkände de gärningar som åklagarsidan tog upp under rättegången och förklarade att bokföringsunderlagets försvinnande hade att göra med den ekonomiska krisen inom taxibolagen. Pengarna, som han hade tagit ur egen ficka för att rädda bolagen, hade han gemensamt sparat med sin hustru. När det kom fram att 66-åringen hade gjort slut på alla deras besparingar, som skulle gå till pensionen, begärde hustrun ut skilsmässa.
– Katastrofen kom när hon ville skiljas, sa 66-åringen.
Han berättade att hustrun ville ha ut honom ur hemmet, så han fick packa två väskor med det nödvändigaste. Allt annat, 40-50 pärmar med bolagens bokföring inkluderade, hamnade i sopcontainrar.
– Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Och jag visste inte var jag skulle göra av dem. Just i den stunden var inte pärmarna av prioritet. Det är lätt att vara efterklok.

Det var under hösten 2006 som 66-åringen kastade bokföringen. Då hade verksamheten i bolagen varit nedlagd ända sedan våren. Men räkningarna kom i efterhand och lade sig på hög. Eftersom pengarna gick till bolaget även efter dess nedläggning uteblev även en sista årsredovisning som skulle ha gjorts i slutet av 2006.
– Jag hade planerat en årsredovisning, men jag har inte haft råd att ordna med en revisor, förklarar 66-åringen.

Åklagarens slutsats var att den åtalade mannen medvetet hade gjort sig skyldig till brott. Dock hade han inte som avsikt att dölja något. Han blev förblindad av sin egen svåra situation och försummade sina skyldigheter. Både åklagare och försvarssida var överens om att en villkorlig dom var den mest passande påföljden, men åklagaren ville även att böter skulle ingå.
Domen meddelas den 30 december.

Mot Tingsrätten!

Inatt har jag sovit hos Hanna för slippa gå upp okristligt tidigt och färdas till Flempan ända från Åkersberga - det blev sisådär 1,5 timmes skillnad i färdväg, det ni! Hanna välkomnade med lussebullar och jättegod glögg - myyyysigt (låter som retrosnubben i Pressbyråns reklam)! Själv var jag hedning och tog med mig Pringles som present. En liten julmust hade jag också med mig för att släta över det hela.

Så nu sitter man här och väntar in tiden för rättegång. Den senaste uppgiften är att göra ett rättegångsreferat innan helgen. Damerna klev upp i ottan, men väl inne i rättegångssalen ville målsäganden att huvudförhandlingen skulle ske bakom lyckta dörrar, så det sket sig och vi fick gå hem. Det var det bästa målet att skriva om på morgonen, så nu väntar vi på att klockan ska närma sig 13:45 och backup-förhandlingen ska kicka igång. Suck.

Jag kommer inte hinna skriva klart litteraturseminarieuppgiften innan jag ska iväg på kryssning. Oh, darn!

Radioskugga

Asch, jag har inte kommit in i bloggrytmens frekventa danspiruetter än, men det är på gång. Jag ska skriva mer, mer, mer så att jag inte får skäll av Hanna :)

Radioveckan är slut, vilket medför den största sorgen (med trumpetmusicerande och begravningståg a' la italiensk mafia på 20-talet) eftersom Staffan Andersson uppenbarligen inte får jobba kvar på radiokursen eftersom en lektor ska ersätta honom. Va fan! The SCANDAL med stort S! För all del, det är bra med lärare som kan det här med akademiska termer, men som blivande journalist ser jag det som mest vitalt att få råd, pepp och undervisning från folk som varit out there, folk i branschen. Radio i en bok eller i skolbänken blir aldrig som radio i praktiken. Att Staffan är en så bra lärare och skön person gör det ju inte heller mindre klart vad jag tycker om saken.

Men det har varit sjukt kul, mitt nederlag med lipande vändes dagen därpå när jag samlade krafter och peppade ordentligt för att göra en riktigt grym ståupp/miljöbeskrivning. Jag var faktiskt lite stolt över mig själv. Sakta men säkert kartlägger jag mina styrkor - för de finns där.

Sista uppgiften var så där härligt filurig som det bara kan bli med radio: vi skulle göra att minireportage med ståupp och egna ljudeffekter. Resultatet blev att undertecknad sprang runt på Friskis & Svettis och gjorde ljudupptagningar av jympastamp och muskelknuttstön. Den stora frågan löd:"Hur påverkas du av finanskrisen?"
Frågan kan vid blotta anblicken vara en pice of cake, men icke! Den här kakan ville folk inte ens nosa på. Ja, de flesta i alla fall. Många som går på gym i kommunen Österåker verkar, om man får vara fördomsfull, av högre klasser. De verkar tycka att det är skämmigt att prata om att man drabbas ekonomiskt. Go figure. Jag lyckades dra ut lite smått och gott till slut. Men, men, jag tror jag har lite kvar att öva på när det kommer till att fadea (hur stavar man det, fejda?) övergångarna i inslagen, det lät aningen skummisch senast.

Stort med radio

Alltså, jag får en halvt som halvt dålig vibe att jag ger intrycket av att bo i EMOville, men så är det faktiskt inte. Oftast är jag en sån där pinsam människa som bara asgarvar åt allt och gör normala människor obekväma med allt mitt asgarvande.

Radioveckan är hur som haver sjukt nice med utbildningens hittills skönaste lärare (förutom Ville "tala ur skägget!" Carlström, och Nils "perverst intresserad av politik" Funcke), - Staffan Andersson.

Radio är läskigt. Jag är en redigeringsbenägen skrivarmänniska med pennan som lightsaber istället för tungans Jedi mind power. Så när jag måste prata, pressad på tid, börjar jag tänka för mycket och jag tappar bort Kraften. Så istället blir det Jedi superstamning. Krångligt, men jag stolpar innan, gör ett genrep, och då går det lite bättre. Häftigt med något helt nytt och att få en sån utmaning med en side order av adrenalinkick!

För första gången har vi haft en genomgång av ett tekniskt verktyg som jag fattat hygglo på första försöket och - hör och häpna, damer och herrrar - Staffan Andersson repterade genomgången flera gånger - the awesomeness i lärarväg! Jag har fattat det som att lärarrollen är slightly annorlunda från den på gymnasium och för lägre årskullar, men jag är sådär fånigt förhoppningsfull att en lärare alltid är en mentor, känslomässigt engagerad och övertygad om att där finns intellektuell och kreativ sav (uäck vad det där lät äckligt) att klämma ur de små fumliga eleverna. Herr Andersson är möjligen besläktad med den sorten. Någonting höll mig liksom fast vid varje uppmaning han drog, varjeerfarenhet han öppnade upp och delade. Det kändes effortless från hans sida, men ändå så personligt viktigt för honom att ge oss den kunskapen.

Det kändes stort. Att få en sån vibe från en lärare på högskolenivå var något alldeles pinfärskt för mig, vilket får det att låta som att lärarna under min utbildning på Högskolan Dalarna lika gärna kan förtidspensionera sig i all sin sugighet, men så är inte fallet. Många av dem var fantastiska i all sin kunskap, pedagogik och diskussionsförmåga. Men den den där glöden, att verkligen vilja att jag och du ska förstå essensen av saker och ting och omständigheterna de råder i... den hade jag inte sett förut.

Stort var ordet.

Drama Queen

Det är bättre nu. När logiken kickar in blir det alltid bättre. Jag har mesat ner mig de senaste tre åren och jag vet faktiskt inte varför jag tror att jag inte är lika mycket värd som alla andra att vara där jag är. Jag måste tuffa till mig. Men jag är så jäkla trött, trött av pendlandet framför allt. Jag lägger mig utmattad varje natt pga att halva dagen går till att skarva mellan att åka buss, tunnelbana och pendeltåg. Efter Faluvistelsen i helgen är det så hjärtskärande uppenbart hur sköna promenader till skolan fattas mig.

Jag lipar ibland. Don't worry too much. Det är mitt sätt att ventilera. Oftast kommer det något gott med det. Inte alltid, men för det mesta, kommer den där logiken och jag minns vad jag har kämpat för. Varför jag skrev den där absolut första pretto-krönikan i Hälsinge Kuriren om att vara straight edge (gav upp det idealet några år senare, ack ack) och förebild. Varför jag står här i en uppstolpning av journalistikens potpurri och krafsar med tårna.

Därför att jag vill.

Jag är en grym skribent, det vet jag. Men är jag en tuff journalist? Nej.

Men jag kanske kan bli?

Insikt

Det var nog första gången som jag gråtit på Södertörns högskola.

D-day imorgon

Nej, jag hade nada att säga i helgen. Istället agerade jag drägg framför 50-tumsplasman, spelade Little Big Planet och såg mästerliga "The last samurai" medan jag snaskade popcorn med öppen mun iförd mjukisbyxor.

Är grymt "vem-ska-trösta-Knyttet"-opepp på att alla i JMS2-gruppen ska behöva läsa min horribla riksartikel som i och för sig kunde ha blivit riktigt bra om jag hade kunnat få tag i några "makthavare", men tjohej. Sån tur har vi icke! Pålitligheten hos Kriminalvårdens pressfolk suger valfritt djurs genitalier - kids, don't trust them! Det känns surt, surt eftersom jag redan vet att allt mitt hårda jobb var förgäves och för att jag vet att det inte gick någe bra. Och jag tror inte att jag kommer orka sitta och höra alla andra tala om det jag redan vet - att det inte är tillräckligt bra. Jag blir ett sånt liderligt mähä, i frenetiskt behov av snuttefilt. Pinsamt, men så är det (nej, jag har ingen snuttefilt, jag har en gris).

Vi får se. Jag ska leka gås imorgon, låta besvikelsen rinna av mig. Det var väl först och främst en övning i just arbetsmetoder?

Söndagen gav utdelning i alla fall. Det är bra att ha en snubbe, vars farmor skickar kosing på namnsdagen (hans) och man själv får ta del i vinstpotten. Tjohej! Blev uttagen på gemytlig fiskrestaurang, med kick ass fisk-och skaldjurssoppa. Fick t o m sörpla vin - snofsigt värre för undertecknad som glömt att äta tre mål mat om dagen den sensaste veckan pga den belsebubbiga riksartikeln. (Det låter som att plugget suger, men det är faktiskt riktigt kul!... för det mesta...när man inte glömmer att äta och vara människa.. Faktiskt!) Anyhow, peeps, Melanders fisk i Täby - the place to be and eat om ni känner att Omega 3-nivån är downhill.

Nu ska här förträngas att textgenomgången är imorrn bitti, kl 10 för att vara exakt, eftersom tiden ändrats från 14:00 utan att det lagts upp i newsfeeden på kurswebben. Aaargh, ondskaaaa!! <-- det som kan konstateras här är att alla kurswebbar i riket är precis lika crappy allihopa och inte kommer ut med information på rätt tid eller rätt plats. Ondska. Tur att kursare alltid ringer varandra i panik för att bolla färska rykten om flyttade salar och tider, för det är med högskolans scheman som det är med Kriminalvården - DON'T TRUST THEM!

Just, förtränga var det! Little Big Planet, denna stora lilla sensation. Play it, live it!

(det är Thanksgiving-tider, så jag har förärat min Sackboy med en grillad kalkon till huvud - tänk er Joey i "Vänner" så hajar ni - the awesomeness, the coolness!