Stort med radio

Alltså, jag får en halvt som halvt dålig vibe att jag ger intrycket av att bo i EMOville, men så är det faktiskt inte. Oftast är jag en sån där pinsam människa som bara asgarvar åt allt och gör normala människor obekväma med allt mitt asgarvande.

Radioveckan är hur som haver sjukt nice med utbildningens hittills skönaste lärare (förutom Ville "tala ur skägget!" Carlström, och Nils "perverst intresserad av politik" Funcke), - Staffan Andersson.

Radio är läskigt. Jag är en redigeringsbenägen skrivarmänniska med pennan som lightsaber istället för tungans Jedi mind power. Så när jag måste prata, pressad på tid, börjar jag tänka för mycket och jag tappar bort Kraften. Så istället blir det Jedi superstamning. Krångligt, men jag stolpar innan, gör ett genrep, och då går det lite bättre. Häftigt med något helt nytt och att få en sån utmaning med en side order av adrenalinkick!

För första gången har vi haft en genomgång av ett tekniskt verktyg som jag fattat hygglo på första försöket och - hör och häpna, damer och herrrar - Staffan Andersson repterade genomgången flera gånger - the awesomeness i lärarväg! Jag har fattat det som att lärarrollen är slightly annorlunda från den på gymnasium och för lägre årskullar, men jag är sådär fånigt förhoppningsfull att en lärare alltid är en mentor, känslomässigt engagerad och övertygad om att där finns intellektuell och kreativ sav (uäck vad det där lät äckligt) att klämma ur de små fumliga eleverna. Herr Andersson är möjligen besläktad med den sorten. Någonting höll mig liksom fast vid varje uppmaning han drog, varjeerfarenhet han öppnade upp och delade. Det kändes effortless från hans sida, men ändå så personligt viktigt för honom att ge oss den kunskapen.

Det kändes stort. Att få en sån vibe från en lärare på högskolenivå var något alldeles pinfärskt för mig, vilket får det att låta som att lärarna under min utbildning på Högskolan Dalarna lika gärna kan förtidspensionera sig i all sin sugighet, men så är inte fallet. Många av dem var fantastiska i all sin kunskap, pedagogik och diskussionsförmåga. Men den den där glöden, att verkligen vilja att jag och du ska förstå essensen av saker och ting och omständigheterna de råder i... den hade jag inte sett förut.

Stort var ordet.