torsdag 15 januari 2009

Sayonara, solitude

Mamms och papps är hemma igen! Tjiho. Nu är det aldrig tyst i huset, och jag känner mig smått socialt dysfunktionell bland såna där "riktiga" människor. Såna som man har närmare relationer till. Creepy! Mammsen hade friterad manjokk med sig hem till mig, så livet är cowabunga! (Manjokk är en ytterst suspekt frukt/grönsak från Sri Lanka som smakar som chips när man friterar och kryddar den.)

Nu blev jag sjuk igen. Febern kryper på out of nowhere och bitch-slappar mig alltid när jag är som mest på G. Tarvligt, men jag är på fötterna iaf. Har försökt vara duktig i all min sjuklighet och hunnit trakassera både nyhetschefen och redaktionchefen med frågor till praktikrapporten som jag inte ens har börjat med (för vi äääälskar att vara ute i sista minuuuuten, tjaaa-la-la-la-laaaa). Jag hade i ärlighetens namn ignorerat den lite eftersom själva praktiken tog upp tiden. Jag har faktiskt gjort mycket mer än vad jag trodde att jag skulle få. Gustav skulle ju sätta mig på ett reportage eller porträtt idag om jag inte hade fått febermania deluxe! Mutter.

Boka buss hem kanske jag borde göra. Måste ju åka hem imorrn. Hm.

Gustav hade "the talk" one-on-one med mig igår om min progress på tidiningen. Han gick fram rätt snällt, det var det mesta som jag själv vet att jag har tendens till, typ min oförmåga att mörda mina älsklingar och få till sexiga ingresser när man har två minuter på sig. Men skriva kan jag, tyckte han, och det var ju en jäkla tur det!

Kontentan: Se till att ingressen är sexig. Iiiingen gillar en osexig ingress. :P
Och kommunicera med grafikerna!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Haha, det är inte lätt! Men det där med sexiga ingresser är nog tamejtusan det knepigaste.

Hur har din praktik varit?

Jag tycker att min handledarna och de andra på redaktionen är lite för mesiga i sin kritik. Jag svävar mest på små rosa sjävlförtroendemoln jag :)

Lo sa...

Min handledare lämnade inte journalistutbildingens trygga bubbla för allt för länge sen, så det är nog därför han fortfarande är inne i det konstruktiva tänket.

Men praktiken har varit jättekul! Det är nog så här man växer mest, genom att skriva, skriva, skriva! :)