Praktikanten är på plats!

Så där, gott folk! Då var jag installerad på Söderhamns Kurirens eminenta (?) redaktion. Det har blivit snäppet flashighare här sen senast då man ännu var en trulig UNG-reporter som trodde att världen låg för ens fötter och bittra verklighetsfaktum som arbetslöshet, studieskulder och sugiga utbildningar som inte leder nånvart bara var myter långt bort i fjärran.

Gustav, min kontaktperson, är liten. Som jag. Och snäll också! Han har fixat ett eget rum och dator åt mig, så nu är det väl bara att sätta igång! Tjiho. Liksom. Hittills är jag tillfreds med de uppdrag jag fått (fick en politisk manifestation att bevaka igår), men jag känner mig inte särskilt upplyst. Det blir mycket knacka-på-ryggen-aktioner mot Gustav med en drös hur-och-varför-frågor. Men som de säger på Hjärnkontoret: "Frågar man inget så får man ingenting veta!"... fast sen ändrade de ju sloganen eftersom man FAKTISKT fick veta en del om man tittade på programmet.

...

Anyhow, nu ska jag börja idiotringa - en av den hårt arbetande journalistens viktigaste sysselsättningar. Ska intervjua en tjej som startat en klubb för kids som är intresserade av japansk popkultur. Skumma Söderhamnare hette den visst. Känns som flickan och jag kommer att vara sjuuukt överens om premisserna.