Radioskugga

Asch, jag har inte kommit in i bloggrytmens frekventa danspiruetter än, men det är på gång. Jag ska skriva mer, mer, mer så att jag inte får skäll av Hanna :)

Radioveckan är slut, vilket medför den största sorgen (med trumpetmusicerande och begravningståg a' la italiensk mafia på 20-talet) eftersom Staffan Andersson uppenbarligen inte får jobba kvar på radiokursen eftersom en lektor ska ersätta honom. Va fan! The SCANDAL med stort S! För all del, det är bra med lärare som kan det här med akademiska termer, men som blivande journalist ser jag det som mest vitalt att få råd, pepp och undervisning från folk som varit out there, folk i branschen. Radio i en bok eller i skolbänken blir aldrig som radio i praktiken. Att Staffan är en så bra lärare och skön person gör det ju inte heller mindre klart vad jag tycker om saken.

Men det har varit sjukt kul, mitt nederlag med lipande vändes dagen därpå när jag samlade krafter och peppade ordentligt för att göra en riktigt grym ståupp/miljöbeskrivning. Jag var faktiskt lite stolt över mig själv. Sakta men säkert kartlägger jag mina styrkor - för de finns där.

Sista uppgiften var så där härligt filurig som det bara kan bli med radio: vi skulle göra att minireportage med ståupp och egna ljudeffekter. Resultatet blev att undertecknad sprang runt på Friskis & Svettis och gjorde ljudupptagningar av jympastamp och muskelknuttstön. Den stora frågan löd:"Hur påverkas du av finanskrisen?"
Frågan kan vid blotta anblicken vara en pice of cake, men icke! Den här kakan ville folk inte ens nosa på. Ja, de flesta i alla fall. Många som går på gym i kommunen Österåker verkar, om man får vara fördomsfull, av högre klasser. De verkar tycka att det är skämmigt att prata om att man drabbas ekonomiskt. Go figure. Jag lyckades dra ut lite smått och gott till slut. Men, men, jag tror jag har lite kvar att öva på när det kommer till att fadea (hur stavar man det, fejda?) övergångarna i inslagen, det lät aningen skummisch senast.