The awesomeness has come to Akersberga!!

Jag har en fantatstiskt snäll svåger som ger mig Spotify efter månader av tjat.
Tack Gordan!

Nu ska jag lyssna på Lykke Li och en massa Temptations-godingar hela natten!

Later, love!

Igår for hon. Det blonda yrvädret, till The land down under, och Sverige blev lite mindre magiskt. Men det är inte sayonara. Vi ses sen, love! Med en kall bärs i hand i ett somrigt Stockholm (det är faktiskt inte så långt dit ). Ha kul, du duktiga, smarta, fina och mysiga! Du är värd varenda stund.

Puss!

Enter night..

Jag hade by the way världens coolaste dröm förra natten.

Jag gick på lågstadiet (fast jag tror att jag var i min vanliga ålder) och hade börjat i en ny klass. Alla kidsen sprang och satte sig vid alla bänkar, och det blev ingen plats över till mig. Och så var det en liten tjej som såg ut som Maggan i Dennis the menace som var jätteelak som skrek på mig och började springa mot mig. Det är mycket möjligt att hon tänkta spöa schiiiiten ur mig, men då kom Ludvig Svartholm, yep you heard me, min musikaliska musa Ludvig Svartholm, och voltade omkull den elaka tjejen med värsta karate-skillsen. Han uppenbarade sig som en filbunkelugn strong-silent-type-ronin med långt blont hår, och försvann lika snabbt som han dykte upp för att rädda mig.

Jag är hänförd.




Ludvig Svartholm - en ny Bruce Lee..?

Etnolog, people!

Japp, igår var det upprop för Södertörns blivande etnologer. Verkar sjukt spännande, men det lät lite creepy när ämnesansvariga Agneta Lilja upplyste om att vi a-l-d-r-i-g mer kommer att se på världen på samma sätt igen. Eller det kanske är bra, who knows. Som sagt, spännande, ska bara hitta ett snitsigt fält att studera under terminen. Vågar inte säga så mycket mer, kan ha att göra med att etnologi är så pass flummigt att jag inte riktigt kan förklara vad en etnolog gör. Vi ska försöka förstå vissa fenomen ur ett kulturellt perspektiv - det är det officiella svaret iaf!

Gårdagen var en gynnsam dag, indeed. Jag sprang in i två söderhamnare - två klasskamrater, faktiskt. Först var det Johan Lennvall som satt och goffade lunch på Arom, iklädd SATS-tröja (SATS raggade efter-jul-hulliga marsipangrisar på campus till gymet). Senare på väg hem sprang jag in i min gamle vapendragare Dan, som uppenbarligen har sadlat om till flygvärdinna (det var han som sa det, inte jag!) Gossen gav mig en asskön överraskning. Men en öl är spikad, denna veckan eller nästa innan han drar till Köpenhamn! Skoj, skoj.

Nu ska jag fixa restuppgiften - 7000 tecken om The elements of journalism och Lögn, förbannad lögn och journalistik. Inte motiverad för fem öre, men ska bli skönt att göra bort den.

Obama svär presidenteden ikväll kl 18:00 svensk tid. Do NOT miss.

Pust!

Så där.!
Jobba över jul - check!
Överleva i hutlöst lång period av ensamhet - check!
Söka jobb - check!
Få erbjudanden - check, check!
Bokad intervju - check!
Kortpraktik - check!
Rapport -check!

Bara litteraturuppgiften kvar, sen är vi över regnbågen! I etnologins magiska lilla oas....

Nu är jag aprött! Men väskan är packad, så det blir storstad och snygg pojkvän imorrn. Och ett sushiberg!!

Lite sorglig att lämna Kuriren. Vill ha fler fruktstunder. Borde ha snott med mig Gustavs kopp som souvenir - those moments! Ähum..

Bästa idag:
1. Nyhetschefen råkade kalla lokaljournalistiken för inavlad.
2. Har fått supermjuka Alladin-byxor av mammsen - MYYYYS!

OMFG..

28 januari: Gruppaudition/intervju.

The awesomeness.

Sayonara, solitude

Mamms och papps är hemma igen! Tjiho. Nu är det aldrig tyst i huset, och jag känner mig smått socialt dysfunktionell bland såna där "riktiga" människor. Såna som man har närmare relationer till. Creepy! Mammsen hade friterad manjokk med sig hem till mig, så livet är cowabunga! (Manjokk är en ytterst suspekt frukt/grönsak från Sri Lanka som smakar som chips när man friterar och kryddar den.)

Nu blev jag sjuk igen. Febern kryper på out of nowhere och bitch-slappar mig alltid när jag är som mest på G. Tarvligt, men jag är på fötterna iaf. Har försökt vara duktig i all min sjuklighet och hunnit trakassera både nyhetschefen och redaktionchefen med frågor till praktikrapporten som jag inte ens har börjat med (för vi äääälskar att vara ute i sista minuuuuten, tjaaa-la-la-la-laaaa). Jag hade i ärlighetens namn ignorerat den lite eftersom själva praktiken tog upp tiden. Jag har faktiskt gjort mycket mer än vad jag trodde att jag skulle få. Gustav skulle ju sätta mig på ett reportage eller porträtt idag om jag inte hade fått febermania deluxe! Mutter.

Boka buss hem kanske jag borde göra. Måste ju åka hem imorrn. Hm.

Gustav hade "the talk" one-on-one med mig igår om min progress på tidiningen. Han gick fram rätt snällt, det var det mesta som jag själv vet att jag har tendens till, typ min oförmåga att mörda mina älsklingar och få till sexiga ingresser när man har två minuter på sig. Men skriva kan jag, tyckte han, och det var ju en jäkla tur det!

Kontentan: Se till att ingressen är sexig. Iiiingen gillar en osexig ingress. :P
Och kommunicera med grafikerna!

Fruktstund!

Jag har bannemej världens mysigaste praktikplats! Vid kl 11 kom nyhetschefen Mattias svassandes med en fruktkorg utanför reporterbåsen och trallade: "Nu är det fruuuuktstuuund!" Fiii faaan vad gullinuttigt! Fruktstunden var egentligen ett maskerat redaktionsmöte som alla hade i läxa att ta med minst en person (på papper alltså) till som var duglig för ett porträtt. Knarkare och kåkfarare låg högt upp på listan . Söderhamns Kuriren är badass maddafackers! Boo-yeah! Undertecknad, vars alla sociala kontakter är utflugna från metropolen Söderhamn, tyckte att det var på tiden att Kurren bevakade Familjen Djurfeldters extravaganta maskeradpartyn till sommaren (Nanni, om du läser, hoppas att det var okej, era fester verkar ju ashäftiga!). Folket verkade nappa i alla fall.

En banan och en clementin senare var det dags att knega igen. Har fått färdigt min finanskrisgrej och en snutt om SJ och förseningar och åtgärdspaket. Båda går imorrn! Sa jag att jag har drattat i backen idag? Fredrik skickade ut mig imorse för att bevaka ett gympapass för invandrarkvinnor på CFL - några omvårdnadstjejer hade det som projektarbete - coolt! Anyhow, jag fick jobbet 08:25 och passet skulle dra igång 09:00. De som varit i metropolen vet att Kuriren ligger i ena änden av stan och att CFL ligger i den andra. Och jag har inte körkort. Så jag sprang, seriöst, jag Forrest Gump-sprang tills jag insåg att jag hade Converse på mig och gjorde 2000-talets mest ograciösa räka på ett stycke blankis mitt på vägen. Det kändes. Till råga på allt så var det dålig uppsluttning på CFL - det kom bara två tjejer, så repet fick sparas till nästa vecka. Det går SÅ bra ibland! Nädå, det har varit en riktigt bra dag. Mer såna!

Och mer fruktstunder!

Ahhh, ljuva bekräftelse..

Fick beröm av nyhetschefen (som återgått till att vara min kontaktperson, duktig!) för min pyttelilla snyftare om Folkan i Ljusne, fast det var nog inte så mycket snyftare som det var "Hur, ska det gå för Folkan! Spänningen tätnar, stay tuned!" Glad! Klad! Klaaaaad! De som var med från The very beginning vet att undertecknad hade ett behov av att vara lärarens marsipangris som liten, och ja... ibland drattar man i återfallsträsket..

Jag har börjat spåra nu, suttit i musarmsposition liiite för för länge. Allt är typ skitroligt och jag nyser helt omotiverat! Jag vill pynta mitt bås med såna där krusiduller från pappersförstöraren, men jag vågar inte.

Söderhamns Kurirens interiör, btw, är inte alls lika flashig en vecka senare, bara olidligt jobbig. Why? Därför att hela planlösningen är indelad som något slags kosmiskt ägg/hjul där allt går runt: Nyhetschefen och sidplaneraren sitter i en slags ö av datorer i mitten, och runt hela härligheten står alla reporterbås uppradade. Vid en ände, sett i genomskärning framför nyhetschefens ö, finns receptionisten och entrén. Eftersom allt är runt färdas också ljudet runt. Så om någon i båsen vänster om en ropar, så hör man det från höger, vilket i sin tur resulterar att man förvirrat lunkar runt och letar efter en människa som inte existerar i nån av höger-båsen. Livet är tungt, indeed! Samtidigt i Gaza...

Mina sista tankar i detta minst sagt ostrukturerade blogginlägg går till Gustav som måste kryssa på Cinderella med söderhamnspensionärer. Det är hårt att vara journalist ibland. Nu ska jag dricka te ur hans kopp!

För att jag är i trotsåldern och gör allt annat än att skriva!

Ok, jag blev inte av med ekonomin. Folkets hus i Ljusne är nedläggningshotade för de har inga pengar. Men lite snyftis är det faktiskt. Men nu är klockan lunch så undertecknad ignorerar artikelskrivandet för att pallra sig iväg och goffa köttbullemacka - gott!

Ge mig en kebabjävel!

Klockan är kvart över tio och jag är redan hungrig. Huvvaligen! Finanskrisrepet är klart - kan man tänka sig att det faktiskt finns företag som det går BRA för i lågkonjunktursdramat? JA: Nu tänker jag fetvägra allt som har att göra med ekonomi på tidningen. Ge mig ett snyftrep!

Praktikanten är på plats!

Så där, gott folk! Då var jag installerad på Söderhamns Kurirens eminenta (?) redaktion. Det har blivit snäppet flashighare här sen senast då man ännu var en trulig UNG-reporter som trodde att världen låg för ens fötter och bittra verklighetsfaktum som arbetslöshet, studieskulder och sugiga utbildningar som inte leder nånvart bara var myter långt bort i fjärran.

Gustav, min kontaktperson, är liten. Som jag. Och snäll också! Han har fixat ett eget rum och dator åt mig, så nu är det väl bara att sätta igång! Tjiho. Liksom. Hittills är jag tillfreds med de uppdrag jag fått (fick en politisk manifestation att bevaka igår), men jag känner mig inte särskilt upplyst. Det blir mycket knacka-på-ryggen-aktioner mot Gustav med en drös hur-och-varför-frågor. Men som de säger på Hjärnkontoret: "Frågar man inget så får man ingenting veta!"... fast sen ändrade de ju sloganen eftersom man FAKTISKT fick veta en del om man tittade på programmet.

...

Anyhow, nu ska jag börja idiotringa - en av den hårt arbetande journalistens viktigaste sysselsättningar. Ska intervjua en tjej som startat en klubb för kids som är intresserade av japansk popkultur. Skumma Söderhamnare hette den visst. Känns som flickan och jag kommer att vara sjuuukt överens om premisserna.