When all is said and done.

Bättre dag idag. Mycket faktisk. Morgonen var lite darrledsen, sviter från igår, antar jag. Men kort var det och skoldagens knep- och knåpande med variabler, kodscheman och tårtdiagram gav samtliga inblandade (hanna, maria och yours truly) hjärnblödning varvat med trötta gapskratt, buddhismparalleller, och ett artificiellt tryne av ett stycke pappmugg. Nu längtar jag efter min karl. Han är fan bäst på att krama när allt känns
hopplöst och avgrundsmörkt.

Det är dumt, men jag tänker på att det kommer att bli jobbigt och ensamt snart. Så jag måste ta ett beslut snart. Jag säger det nog inte så ofta men det var riktigt skönt att prata med mamma och pappa om allt. Jag glömmer nog lätt att jag kan stödja mig på dem.

Enough with the emo. Pendeln är proppfull, men höstsolen lyser ändå in och blänker i trötta pendlaransikten. Det är fint och jag drar lite på smilbanden när jag tänker på ett alldeles speciellt sms jag fick igår :-)

Published with Blogger-droid v1.5.9