söndag 26 september 2010

Ohana

Bussen brummar söderut, helt nedsläckt bortsett från de små blåa ljusen. Rymdskepp på evighetsresa genom systemen. Passagerarna nedfrusna i kryo-sömn.

Jag kramade mammis och pappis, kvävde gråten i halsen och magen. Men ett halvt snyft kom ut. Helgen var en blessing. Har zombievandrat i mjukisbyxor och rufstufshår i Hemmahuset. Ingen har ifrågasatt, ingen har krävt. Bara kramar och mat. Och Transformers och kattprogram med bröder.

Jag har andats. Och läst gamla sedelärande Disney-böcker. (Jag hör mammas röst när jag läser ur dem.)

Har haft ont i magen hela dan idag. Villintevillintevillinteåkahem! Diiisen lugnade lite över luren. Han har städat och fixat och köpt mat. Hämtar emohöstungen på station. Tar hand om. Älskar dig, fina.

Vet inte om jag blev klokare angående mina val och kval. Men jag fick ny luft. Lite mindre ont i magen. Jag fick vara barn.

Sensmoralen? Ingen alls. Jag älskar bara min mammis och pappis. Ja, och syskonpacket förstås. Got my back. Always.
Published with Blogger-droid v1.5.9

Inga kommentarer: